torsdag 18 juni 2009 av ibland
Landstinget har en väntetidsupplysning och eftersom jag både av nyfikenhetsskäl och praktiska skäl ville kunna få någon som helst uppfattning om hur lång tid det kunde tänkas ta innan jag fick min mammografitid, ringde jag dit. Blev hänvisad till själva mammografiavdelningen och ringde dit. Där fick jag prata med en trevlig kvinna som tyckte att det var konstigt att jag fått vänta i tre veckor utan att höra något. De skulle ju skicka en remiss, så hon kollade om den åtminstone fanns där, så hon kanske kunde se hur den prioriterats, men den hade inte ens kommit dit än… Hon rekommenderade mig att ringa vårdcentralen.
Så jag ringde dit. Del ett är att leta reda på rätt telefonnummer. Det står på hemsidan, det vet jag, för jag har hittat det förut. Mycket riktigt hittade jag en massa telefonnummer där, men det gäller att ha koll på vilket område man tillhör för att kunna välja rätt nummer och det lyckas jag inte komma ihåg. Även detta har jag hittat förut någonstans på hemsidan, men det var inte alldeles logiskt placerat, visade det sig. Minns tyvärr inte nu heller hur jag hittade dit, men i alla fall så tillhör jag område fem. Nu ska jag bara komma ihåg att jag skrivit det här, så är det lugnt nästa gång jag behöver ringa…
På hemsidan står också att öppettiderna är 8.00-17.00. Klockan var strax efter tolv, då jag fått dagens post, så jag befarade först att de bara skulle ha öppet på förmiddagen, eller åtminstone ha lunchstängt, men det lovade ju gott. Ringde och fick veta av en telefonsvarare att de faktiskt hade lunch. Men sen kom även den vanliga proceduren, att de ringer upp en viss tid. För- och nackdelar. Man slipper sitta i telefonkö, men man kan få en uppringningstid som inte alls passar. Nu var jag ledig och hade ingen särskild tid att passa, så det funkade ändå.
I alla fall, efter ett par timmar ringer en man. Jag får veta att läkaren skrivit ”remiss skrivs” eller något liknande, men att det sedan inte hänt något mer. Han skulle lägga en lapp till läkaren att hon skulle skriva remissen nästa gång hon jobbar, på måndag, och att det sedan borde ta max en vecka tills jag får kallelsen. Tro’t den som vill… Det känns som att det är för mycket som ska klaffa, med tanke på hur lite som klaffat hittills, men jag får väl ge dem en chans. Tyvärr kom jag inte på den ljusa idén att fråga varför hon inte skrivit remissen. Ska försöka komma ihåg det om det blir någon nästa, liknande gång.
Så jag väntar. Problemet är att det kan bli mitt i något annat mer eller mindre oflyttbart. Jag har semester och tänkte inte sitta hemma och vänta på att bli kallad dit med någon dags varsel (eller liknande) hela tiden. Så jag hoppas verkligen att det inte drar ut ännu mer på tiden.
Postat i Livet | Lämna en kommentar »
torsdag 18 juni 2009 av ibland
Postat i Nummer | Lämna en kommentar »
tisdag 2 juni 2009 av ibland
Såg en valaffisch från Folkpartiet idag.
”Vi skickar inga gnällspikar till Bryssel”
Nehej? Vad skickar ni då? Ja-sägare och nickedockor? För det vill jag absolut inte skicka dit. Hellre gnällspikar som tänker till och ifrågasätter!
Kollade sedan på Folkpartiets hemsida för att se om jag hittade någonstans där man kunde fälla denna spydiga kommentar. De har en Kampanjblogg, där det bland annat finns en post från om valaffischer i Sundsvall, men det verkade vara sparsamt med kommentarer, så jag lät bli. Dessutom kör jag med WOT för att kunna se vilka websidor som kan tänkas vara farliga. Programmet rankar sidor på fyra olika punkter, med hjälp av användarnas egna rankningar, om de är riskabla eller inte. Grönt är helt ok, gult är nja, sådär, och rött är inte att lita på. Folkpartiets hemsida var röd…
Jag är väl inte särskilt positiv till EU:s nuvarande inriktning och har aldrig varit särskilt EU-positiv i största allmänhet, så jag hade inte tänkt rösta på just Folkpartiet ändå, men denna valaffisch fick nog inte riktigt den inverkan på mig som de tänkt sig =)
Postat i Samhället | Lämna en kommentar »
tisdag 2 juni 2009 av ibland
Postat i Nummer | Lämna en kommentar »
fredag 29 maj 2009 av ibland
Jag har funderat på det ett tag. Hur länge vet jag tyvärr inte, men nu är det gjort. Man ska ju känna på sina bröst ibland, om det finns knölar i dem. Det är väl inget jag gjort regelbundet och organiserat, det är som med mycket annat i mitt liv, något som blivit gjort ganska slumpartat. I alla fall, ett par/några månader/veckor har jag legat och känt på en knöl om kvällarna och funderat. Kollat runt på nätet efter information och sånt.
Egentligen är det inte så stor sannolikhet att det är något att oroa sig för, det troliga är att det bara är någon körtel som blivit vätskefylld eller liknande, men tankarna finns ju där. Man vill ju inte vara överdrivet kinkig och gnällkäring heller, men de säger ju att man ska kolla upp sånt här. Så till slut bestämde jag mig för att kontakta vårdcentralen och fick en tid igår. Det här med att inte vara till besvär resulterade i och för sig att jag hamnade hos distriktsköterskan istället för hos läkaren. Naturligtvis hade jag svårt att hitta knölen, som jag mycket väl vet hur den känns och var den sitter, men när man ska visa och någon annan ska hitta samma sak… I alla fall blev hon osäker och hämtade en läkare som också fick känna och hon kände den.
Så jag ska få komma på mammografi. Några år för tidigt, men det får det vara värt för att slippa noja sig. Det känns i alla fall skönt att ha överlämnat ”ansvaret” för knölen till någon annan, som förhoppningsvis kollar upp den tillräckligt mycket för att kunna tillfredsställa mitt behov av att veta vad det är. Man hör ju så mycket skumt om sjukvården, folk som skickas hem med alla möjliga sjukvårdskrävande åkommor, men med beskedet att det nog bara är lite huvudvärk eller magsjuka eller vad det är. I alla fall hoppas jag de kan berätta vad det är och inte bara att det inte är något att oroa sig för.
Postat i Livet | Lämna en kommentar »
